I dagarna var det tänkt att de skulle komma, valparna. Men så blir det inte, tråkigt nog. Dessbättre har vi i alla fall Selma kvar.
För att göra en lång historia kort:
I början av september blev Selma sjuk. Hon hade varit lite trött och loj i några dagar, vilket vi tillskrev dräktigheten som enligt våra beräkningar var inne i sjätte, sjunde veckan. Men när hon fick återkommande klökningar och allt svårare att svälja tog vi henne till veterinären. Där blev hon akut sämre när hon skulle sövas, varför det blev iltransport till djursjukhuset i Kalmar. Väl där var hon blå och kunde knappt andas, så de fick trakeotomera henne för att hon skulle få luft.
Trots röntgen och CTG kunde de inte se vad som var fel – mer än att hon hade dubbelsidig lunginflation, hög feber och inte var dräktig. Det blev tre dygn på djursjukhuset och nu är allt bra igen.
Vi vet fortfarande inte vad som orsakat vad, eller varför hon svullnade upp i halsen. Nu efteråt kan vi tycka att det kanske var tur att hon inte var med valpar. Det är svårt att tro att både hon och de ofödda hade orkat med denna pärs. Det hängde verkligen på ett hår.
Nu har vi börjat leta valp på annat håll. Med lite tur blir det Selmas bror, Mumin, som ordnar allt. Han och tiken Morran ska snart ha ännu en kull småttingar.
Ni som sett fram emot en Selma-valp – hör av er, så förmedlar vi en kontakt till Mumins husse och matte.